Etikettarkiv: Förlossning

Mina (ärliga) svar från frågestunden

Nu kommer mina (ärliga) svar från frågestunden, jag vill passa på innan att tacka för frågorna ni tagit er tid att skicka in. Det gläder mig trots att jag (som Emelie nedan skriver) bytt blogg ofta ändå har en del som kikar in och läser.

Bloggrelaterade frågor

Emelie: Hej, varför byter du blogg så ofta? Blir ganska svårt för läsarna att hitta tillbaka till dig.

Svar: Jag förstår absolut din frustration över det. Och jag klandrar dig inte för att du i så fall skulle vara frustrerad eller rent av irriterad över att jag bytt blogg så ofta (det rör sig ju inte direkt om 1 gång per år utan kanske rent av 3-4, ibland mer). Och vad gäller din fråga. Jag har bytt blogg rätt ofta just för att det känts svårt att gå vidare. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det men… det handlar mycket om att jag inte finner ro. Och då byter jag. Svårt att slutföra det jag håller på med helt enkelt. Blir det ”tråkigt / ett måste” – så har jag bytt på grund av det.

Graviditet- och förlossningsfrågor

Sandra: Kan du inte berätta lite om hur graviditeterna har varit och hur förlossningarna varit? Har det varit ungefär likadant eller är det som det sägs – alla graviditeter och förlossningar är olika och unika?

Svar: Alla graviditeter och förlossningar jag har gått igenom har varit olika varandra. Det ÄR som det sägs, alla är unika sig själva. Däremot har det ibland varit ungefär samma förlopp men känslan varit olika. Men det jag kan säga att den ”smidigaste” graviditeten var den med Samantha och den jobbigaste var med Michaela. Jag var nog mest nervös inför förlossningen med Michaela, eller om det var med Mary – hade rätt många tankar inför de båda förlossningarna.

Denise: Blir det fler barn?

Hm, fler barn? Absolut inte. Nu är det stopp. Jag står faktiskt i kö för en sterilisering. Detta då vi har insett att min kropp / jag inte orkar med att föda fler. Och jag vägrar abort. Men… sterilisering innebär en operation och jag är egentligen rätt rädd för det. Så jag får se hur det blir tillslut.

Familje-frågor

Denise: Har läst lite innan i dina gamla bloggar och så i denna. Du bor långt ifrån din familj? Hur känns det?

Svar: Jaa.. Det är ungefär 110 mil till mina syskon och min mamma. Det är jag som valt att flytta ifrån dem. När jag började i sexan blev det 40 mil till min grundskola – på grund av att jag gick i en specialskola för döva och hörselskadade, men familjen flyttade längre ifrån, på grund av privata skäl. Jag bodde på elevhem under veckorna och var hemma hos familjen under helgerna. Gymnasiet gick jag i Örebro, då blev det istället 90 mil hemifrån. När jag tog studenten flyttade jag ner till Huskvarna, där vi (jag och min sambo samt barnen) bor sedan dess. Längre och längre söderut har det blivit… Inte direkt meningen men så blev det. Det känns jobbigt många gånger att vara ifrån dem så mycket, att inte kunna ses så ofta som man vill. Det är det jobbigaste, att inte kunna vara mer spontan i träffarna.

Frida: Vad är det bästa med att vara förälder samt det värsta?

Svar: Det bästa med att vara förälder är LÄTT att svara på. All kärlek och alla skratt. Det är alla kramar och alla handlingar som visar att man betyder något alldeles speciellt för någon. Den känslan är oslagbar. Det värsta? Oron, rädslan att något ska hända. Att någons liv hänger på mig / deras liv är i mina händer. Jag FÅR INTE misslyckas, helt enkelt.

Religion

Frida: Hur skull du ta det om någon av barnen väljer att praktisera en annan tro än det du tror på?

Jag är kristen, medlem i en pingstförsamling här i Huskvarna. Jag tar med mig barnen dit och vi sitter ner tillsammans på gudstjänsterna. De går på söndagsskolan. Samantha säger att hon tror på Gud, hon med. Deras pappa är inte kristen. Och det respekterar jag. Jag säger inte totalt nej till andra religioner. Jag förklarar att det finns andra och.. ”såhär tror jag, de tror såhär”. Jag är öppen om det så sett. Men samtidigt har jag ju (självfallet) en inre önskan om att de ska se att den tro jag har och den Gud jag tror på – är en kärlekens Gud och en tro som är fylld med tro och hopp. Jag skulle inte avsäga mig kontakten med barnen eller på något annat sätt visa avsky för dem om de valde en annan väg. Jag skulle be för dem att de fann/finner inre ro.

Flerspråkiga barn

Frida: Hur ser du på att använda flera språk till barnen när de är små?

Svar: Det ser jag bara som en fördel! Jag själv använder två språk till barnen dagligen. Talad svenska och svenskt teckenspråk. Teckenspråket är mitt modersmål och det är något jag verkligen vill föra vidare till barnen. De har även fått engelskan väldigt tidigt, tack vare deras pappas arbete samt alla sånger / visor det finns på engelska på youtube. De har sugit åt sig språket. Och jag hör verkligen det i deras användning av både svenskan och engelskan. Senast idag sa Mary ”Jag är så excited!” Samantha för dessutom hela dialoger på engelska (enkla men ändå!). Och har jag ont i halsen eller liknande är det så otroligt skönt – jag kan teckna med dem. De förstår, de hänger med och kan tyda enklare instruktioner på teckenspråk. Jag slipper skrika över hela skolgården till exempel, jag kan teckna med dem istället.

Här nedan ser ni två exempel på när två av barnen tecknar. Det första är från då Ebba tecknar sitt persontecken. Det andra är när Mary (knappt året gammal) tecknar [DRICKA].. Hon var alltså törstig mitt i vår lek.

Mina (ärliga) svar från frågestunden

Tack för att just du skickade in din fråga till frågestunden. Hoppas även att svaren blev bra nog och att det gav lite svar på funderingarna / frågorna du haft. Att du känner att mina (ärliga) svar från frågestunden faktiskt gav dig någonting. Nu har jag en fråga till dig. Vad vill du ser mer av i bloggen?