Att komma igång igen med teckenspråket

Jag har ju svenskt teckenspråk som modersmål (parallellt med talad svenska) och jag har därför introducerat teckenspråk för barnen då de var små.. Men sedan har jag blivit lat. Jag har alltså slutat teckna så mycket med dem. När Samantha var 18 månader kunde hon över 100 tecken(!!) men bara något enstaka muntligt ord. Nu känns det som om det är tvärtom, tyvärr. Jag känner därför verkligen att detta är något jag vill – att komma igång igen med teckenspråket. Här nedan ser du lite tecken som tjejerna gör..

Här är tecknet [DRICKA] i fokus.
Om ni ser på Mary (till vänster) så tecknar hon [MARY] (det är tecknet för [MÖSSA] också).
Ebba tecknar sitt persontecken [EBBA], som även är tecknet för [LEKA].
Samantha tecknar… ”HEJ. SAMANTHA SOVA. GOD NATT!”

Att komma igång igen med teckenspråket

Såå.. Det är faktiskt vad jag tänker satsa på. Att komma igång igen med teckenspråket här hemma. Inte bara samtidigt som jag pratar utan även kunna stänga av rösten och teckna. Jag vill också köra lite hårdare på att de ska teckna till mig också, inte bara svara i tal så att säga. Detta då jag ju vet med mig att min hörsel börjat bli sämre och sämre. Jag vill ju kunna hänga med. Det är fler och fler gånger jag hör helt åt ”helsike” fel. Det är så att både barn och sambo blir irriterade på mig då jag upprepar vad jag trott de sagt och de inser att jag hört något helt annat än de sagt. Så på det sättet är det ju väldigt bra om de i alla fall kan teckna till mig (hjälpligt) vad de vill – så teckenspråket blir ett stöd för vår kommunikation.

Skulle det vara av intresse att jag lägger upp lite filmer så som jag gjort i detta inlägg? Med typ 20-30 sekunders klipp på då jag / barnen tecknar?

Ebbas förlossningsberättelse

Tänk, hur olika förlossningar verkligen inte liknar varandra överhuvudtaget men ändå leder till samma ”resultat”. Ett barn vid ens bröst. Ja, det är ju så man vill det ska sluta i alla fall. Det här är Ebbas förlossningsberättelse.

Strax efter det nya året

När jag väntade Ebba hade vi precis passerat nyår och vi var inne i januari månad, 2016. Det var den 4 januari och jag gick och lade mig precis som vanligt efter att ha nattat Mary och Samantha i deras rum. Utan en enda tanke på att det kunde vara någonting på gång somnade jag gott. Tjejerna var vid det här laget 2 år och 9 månader (på pricken) och 1 år och 8,5 månad gamla.

Vid 3-tiden på natten vaknade Mary och jag gick in till henne, hon ville ha sin flaska med välling. Sagt och gjort, tog upp henne ur spjälsängen. Och precis då jag lyfte upp henne ”hörde” jag hur någonting knäppte till i magen och jag kände direkt att jag blev blöt mellan benen. Vattnet går, tänkte jag chockartat (första gången jag var med om det – trots att det var tredje graviditeten). Jag gick in till sovrummet – fortfarande med Mary i famnen. Tog ett badlakan och gjorde sedan i ordning hennes flaska med välling. Vi gick ut till vardagsrummet och satte oss i soffan. Hon drack upp sin flaska och somnade sedan gott igen.

Kan inte vara hemma längre

Jag själv? Jag tog med mig badlakanet till vår säng, lade mig på det och tänkte försöka sova lite till – trots att det hade börjat komma lite småvärkar. De var dock oregelbundna till 6-tiden på morgonen. Då ringde jag in till förlossningen och frågade hur jag skulle göra. Jag fick komma in när jag kände för det, blev svaret. Precis då jag lagt på gick Micke in till tjejerna som vaknat och bar över dem till vår säng. De hoppade runt, skuttade och busade för fullt men myste med mig och Micke mellan varven också. Jag själv hade börjat få andas igenom värkarna och det blev mer och mer jobbigt att hantera smärtan som kom vid varje värk.

Vid 08.15 ungefär gav jag upp och det är egentligen nu som Ebbas förlossningsberättelse verkligen tar sin början, känner jag. Bad Micke att klä på tjejerna, packade ner det sista i BB-väskan som behövdes. Och sedan gick vi allihopa ut till bilen. Nu hade jag verkligen flera värkar per 10 minuter. Det blev att Micke bara körde dit mig, lämnade mig då en av personalen kommit till dörren och tagit emot mig. Jag gav ID-handlingen till den kvinnan och bad sedan om lustgasen. Hon tittade bara på mig ett tag och sa sedan att hon skulle skriva in mig på datorn.

Jag skrevs in 08.49 på förlossningen. Än idag förstår jag inte hur hon kunde missa att jag verkligen hade SÅ ont som jag hade.. Jag fick vara själv i ett litet undersökningsrum under de minutrar det tog för henne att skriva in mig. Sedan kom en barnmorska och jag bad återigen om lustgas. Hon däremot såg att det gjorde riktigt ont och visade mig direkt till en förlossningssal.

En snabb förlossning

Det gjordes direkt en undersökning som visade att jag var helt öppen och livmodertappen helt utplånad. Och jag ville verkligen börja krysta just där och då. Tre krystvärkar senare var hon född. EBBA Siri Märtha Magnusson. Hon föddes klockan 09.05 den morgonen och övriga familjen hade knappt hunnit hem till tjejernas farmor för en frukost innan jag kunde skicka ett sms med bild på lillasyster Ebba.

Vi stannade de obligatoriska 6 timmarna och lät en läkare göra en undersökning vid 18-tiden på kvällen – innan Micke hämtade hem oss. Då följde Mary med i bilen och hemmavid väntade Samantha och farmor på det lilla nytillskottet i familjen. Och återigen, en snabb förlossning. Det var Ebbas förlossningsberättelse.

Ebba vägde 3050 gram och var 47 cm lång när hon föddes den 5 januari 2016.

Till min älskade Ebba

Till min älskade Ebba.. Idag fyller du år. Min älskade Ebba. Idag blir du alltså hela fem år gammal men det känns inte riktigt så. Du har för alltid varit en del av mig, samtidigt som det bara rusat iväg i tiden. Vad jag vill säga är att jag älskar dig mer och mer för varje dag som går. Min kärlek till dig går inte att beskriva i ord. Ebba, du är helt enkelt unik, värdefull, självständig, en solstråle i mitt liv. Du är en orsak till att jag lever. Du är min klippa. Jag vill bara att du ska veta att du är underbar. Du är så otroligt stark i dig själv.

En femåring här hemma nu

Ebba, om det är någonting jag vill att du får med dig i livet så är det detta.. Var dig själv. Glöm inte bort dig själv och var snäll mot dig själv. Du är en helt otrolig varelse och jag älskar dig. Du är stark, en empatisk medmänniska. Fortsätt vara lika god mot andra som du är idag. Jag vill att du fortsätter att sprida kärlek och glädje. Fortsätt att vara en anledning till att dra på smilbanden. I framtiden så vill jag att du fortsätter att vara dig själv. Våga tro på att du kan, för det gör du! Slå på stort! Våga satsa på dina drömmar – för de är fantastiska! Våga ta språnget! Du kan verkligen göra allt du tar dig för att göra.

Jag kommer alltid att finnas vid din sida. Jag kommer aldrig att lämna dig. Oavsett hur framtiden ter sig så kommer jag aldrig sluta älska dig. Jag vill bara att du ska veta hur otroligt älskad du är och hur mycket du påverkar din omgivning, positivt. Du är verkligen allas vår solstråle och jag vill verkligen inte att någonting sker så att ditt leende slocknar. Du är värd allt och mycket mer.

Snart är det fem år sedan

Snart är det fem år sedan detta hände. Klockan 09.05 den femte januari föddes Ebba. Med raketfart kändes det som?! Jag hann i alla fall knappt vara inskriven i 10 minuter på förlossningen innan hon var ute. Gick otroligt fort väl där. Men, hennes förlossningsberättelse dyker upp här imorgon!

Nu… Nu ska jag sova och drömma om den där natten och morgonen för fem år sedan.

Vill du hjälpa mig med mattips?

Jag undrar en sak. Vill du hjälpa mig med mattips? Det är nämligen så att det råder kaos i mitt huvud just nu och jag vill verkligen ha hjälp! Det jag vill ha hjälp med är dels maträtter (helst så utförliga som möjligt!) och dels… kanske någon idé på färdig matsedel.. Däremot har vi ju en del allergier och preferenser att hålla reda på, allergierna är ju viktigast, givetvis.

Men lyckas vi att även ha alla preferenser under kontroll så vore jag grymt glad! Jag vill inte stå och tillaga två maträtter per gång eller så, emellanåt kan jag göra det men inte varje dag. Ibland kan det till exempel bli två olika sorters proteiner, men vill inte heller göra det varje dag.

Allergier inom familjen

  • Hasselnöt, jordnöt, pistagenötter, cashewnötter och mandelnöt, har därför inga nötter alls hemma (Samantha)
  • Skaldjur (Micke)
  • Sesamfrön (Samantha)
  • Sojaböna, tål dock sojalecitin (Samantha)
  • Rosépeppar och kummin – undviker att ha mixade kryddor hemma (Samantha)
  • Överkänslighet mot mjölk (Annica)
  • Jordgubbar (Samantha)
  • Vissa kärnfrukter såsom päron och äpplen (Samantha)
  • Citrusfrukter (Annica)

Våra preferenser är rätt knasiga, när jag tänker efter

Micke äter absolut inte kyckling och fisk. Han gillar heller inte slafsig mat såsom tacos och hemmagjorda hamburgare. Han vill att när maten ställs fram på bordet ska den vara klar, inte behöva ”grejas med” innan maten kan ätas.

Jag är rätt kräsen då det kommer till grönsaker. Äter absolut inte majs eller ärtor för att ge exempel (eller ja… jag äter minimajs). Det jag däremot äter, sett från grönsaksavdelningen i affärerna, är; tomat (stora – inte babyplommon!), gurka (dock inte saltgurka, ättiksgurka, osv), paprika… Äter även salladshuvud, isbergssallad och ruccola. Babyspenat äter jag med (och stuvad spenat – till fisk). Broccoli kan jag äta – om den är färdigt tillagad i en kycklingpaj. Har en viss överkänslighet mot mjölk – dricker det dock rätt ofta. Grädde kan ge mig en mage med smärtor. Jag måste själv tänka på att minska på de snabba kolhydraterna och på allt tillsatt socker (detta då jag ligger på gränsen till att få diabetes typ 2).

Samantha är rätt… svår att få att smaka på nya saker. Tycker inte om majs, ärtor eller tomat. Äter gurka och paprika samt morot i grönsaksväg. Gillar absolut inte gul lök (men kan äta i tex köttfärssås).

Mary har börjat vara lite svår vad gäller köttprodukter såsom korv. Men älskar potatismos (pulver). Älskar majs!

Ebba är en sorts allätare. Äter det mesta, älskar precis som Mary att äta majs. Vågar smaka på det mesta med.

Michaela äter / smakar på allt vi erbjuder – än så länge.

Vill du hjälpa mig med mattips?

Vill du hjälpa mig, har du några tankar som du vill dela med dig av?

Mamma jag vill också ha en telefon!

Häromdagen läste jag en kommentar hos Isabella Löwengrip, där en läsare ifrågasatte varför hennes barn redan verkar ha varsin mobil. Läsaren undrade också hur Isabella tänkte kring detta. Det fick mig själv att tänka efter i den frågan. När är det dags för barnen att få en telefon egentligen? Här hemma tjatas det redan från Samantha med orden; ”Mamma jag vill också ha en mobiltelefon!”

En av många bra saker med en mobil /platta / dator. Man kan kommunicera med varandra trots att man är ifrån varandra. Här var jag kvar på BB med Michaela och hade ett videosamtal med systrarna som väntade otåligt hemma.

Hur tänker jag i den här frågan då? Vad säger vi till Samantha när detta kommer på tal? Det finns inget rätt eller fel här känner jag men såhär resonerar vi i alla fall. Hon kommer att få en mobil den dagen hon ska gå hem från skolan på egen hand. Det är trots allt 2,2 kilometer till skolan hemifrån. Hon kan ju då välja att ta bussen i 8 minuter eller att gå i cirka 30 minuter på egen hand. Men i det läget vill jag att hon har en telefon så att hon kan kontakta mig / hennes pappa om det är någonting. Och som det ser ut nu kommer hon ju inte göra detta innan hon börjar i mellanstadiet i alla fall. Det är med andra ord inte alls bråttom för oss – trots att hon ju blir 8 år i april.

GPS-klocka innan mobil?

Jag har dock funderat på om hon, Mary och Ebba skulle få varsin GPS-klocka där man ju kan ringa och skicka sms ifrån, innan de får en mobil. Detta skulle ju underlätta när man är iväg på semester och ska vara på olika platser eller liknande känner jag. Är vi på Lappis eller på Nyhemsveckan så vore det klockrent med en GPS-klocka..!

Mamma jag vill också ha en telefon!

Har ni också det tjatet hemma, ni med småbarn? ”Pappa, mamma jag vill också ha en telefon!” Hur tänker ni? Och ni med större / stora barn, hur tänkte ni när de var små? Vill gärna höra era tankar i detta!

Rivstartar 2021 med fyra löften och ett mål

Gott nytt år! Jag rivstartar 2021 med fyra löften och ett mål i år. Jag har fyra nyårslöften och ett mål med år 2021. Det år som nu ligger framför oss och är som ett blankt blad. Vad har det egentligen i sitt sköte för oss? Oavsett vad så har jag dessa mål och löften jag vill dela med mig av. Och så kommer jag att stämma av med dessa mål och löften i slutet på varje månad om hur det går och sådant.

Mitt mål med 2021

Mitt mål med hela 2021 är att fortsätta vara frisk. Ja, det här är ett år då jag kommer att satsa på min hälsa ur många aspekter. Det är inte bara en sak som har påverkat min hälsa negativt under år 2020, däremot är jag ju tacksam över att jag inte haft Covid-19, vad jag vet i alla fall. Men jag vill verkligen få en bättre hälsa, främst för att kunna leka med barnen och att finnas kvar i deras liv i många år till. Men häng kvar och läs mina nyårslöften så förstår du.

Mina nyårslöften 2021

  1. Att gå mina 10.000 steg om dagen, minst. Om det blir mer så är det kanon! Får jag till 1-2 pass med hemmaträning i veckan? Awesome!
  2. Att sänka mitt hba1c (långtidssockret). Senaste kontrollen låg det på 44.
  3. Att fokusera på mina studier. Dvs att lämna in uppgifter och tentor i tid. Att plugga och att också få godkänt i det jag pluggar.
  4. Att minska min skärmtid. Jag har barn, det är inte okej att sitta 4 timmar om dagen (med mestadels slösurfande) längre. Varken okej ur barnperspektivet eller hälsosamt.

Rivstartar 2021 med fyra löften och ett mål

Redan idag så rivstartar jag 2021 med fyra löften och ett mål genom att gå ut på en längre promenad och på så sätt få ihop mina 10.000 steg för idag. Har du några mål eller löften i år? Vilka är det i så fall?

Gott nytt år! 2021, här kommer vi!

Gott nytt år! 2021, här kommer vi! Men buller och brak satsar vi järnet på att få ett underbart år tillsammans. Både glädje och kärlek vill jag ska vara ledorden i våra liv. Gemenskap och lyckan i att få samlas återigen. Jag önskar verkligen dig all lycka med det du vill ta för dig av.

Nu ska jag, tillsammans med tre av tjejerna, sova gott – i Samanthas säng. Samsover med Samantha, Ebba och Michaela inatt. Mary sover med Micke. Återigen, gott nytt år!