Kategoriarkiv: Allmänt

Tänk vad en bil är bra att ha

Tänk vad en bil är bra att ha i det här ruskvädret. Snöblandat regn. Det är verkligen inte roligt att vara ute i! Speciellt inte en sådan här dag där jag måste lämna och hämta barn konstant, känns det som. Jag har redan varit på skolområdet tre gånger idag. Ska dit en fjärde gång när jag hämtar dem i slutet av deras skoldag.

Jag lämnade Ebba på förskolan 07.30. Sedan gick jag med de andra två till skolan och lämnade dem 08.00. Gick hem, gav Michaela lite mat (ammade) snabbt. Samtidigt ringde diabetessköterskan på vårdcentralen och frågade mig hur det gick med min kostomläggning och sådant. 09.25 var jag återigen på skolan och hämtade Samantha som skulle till läkaren. Vi var på vårdcentralen mellan 09.50-11.05. Var återigen på skolans område vid 11.20 och då hade hennes klass ätit klart. Så hon fick gå in i matsalen med en fritidspedagog för att snabbt äta lite hon också. Jag gick alltså hem igen, har gett Michaela mat igen (amning igen) och ätit lite själv med.

Snart måste jag gå igen, den här gången tar jag buss till skolan för att hämta dem där. Sedan går vi till förskolan och hämtar Ebba. Vi måste ta vägen förbi ICA på vägen hem också, så vi landar nog hemma igen vid kl 15. Pust.. Det är verkligen inte kul att vara ute i det här vädret. Tänk vad en bil är bra att ha och oj vad jag saknar det i det här läget.

Gårdagens syn här hemma… Helt tvärtemot dagen idag.

När allt händer på en och samma gång

Det känns verkligen ibland som om livet retas med en. Som när allt händer på en och samma gång och man inte kan styra över något av det. Det är otroligt mycket nu som har hänt och som fortfarande händer. Det hela gör mig yr och stressad över småsaker.

Studier som krockar med förskolechefens tyckande

Jag börjar mina studier (på distans) idag. Och genast är det saker som inte går rätt till. Bland annat är det förskolan där Ebba går som krånglar. Eller ja, rättare sagt – chefen krånglar! Den förskolechefen godkänner inte vårt behov av att Ebba får mer tid än 15 timmar på förskolan. Så Ebba har varit hemma med mig och Michaela idag. Jag har skickat ett rejält argt brev till chefen med intyg på att jag studerar och sådant. Så nu kan denna chef inte säga något mer om detta. Gör hon det kommer jag behöva driva ärendet vidare, känner jag. Och angående mina studier så är det 50% studietakt och inte 25% som jag trott hela tiden. Jag har alltså läst fel från start.

Eventuell operation som krockar med Mickes jobbresa

Som om detta inte är nog, om bara drygt 2 veckor ska jag till Eksjö. Det är för en bedömning av en kirurg vad gäller min gallsten. När jag fick reda på den tiden tänkte jag att Micke kunde hämta de tre stora tjejerna den dagen. Men så ringde han idag, han har fått ett jobb i Stockholm. Där kommer han vara i en månads tid (hemma lö-sön bara under den här tiden). Så antigen måste jag ordna barnvakt eller boka om tiden. Och bara det känns lite… övermäktigt just nu. Men gallstensanfall gör ju fruktansvärt ont så jag vill ha en eventuell operation överstökad så snart som möjligt bara på grund av det. Jag får helt enkelt se hur jag löser den här biten.

Allt på en och samma gång

Men ja, sanna mina ord. Det känns verkligen i kroppen och knoppen när allt händer på en och samma gång. Så jag lägger undan dator, planering och studier för ikväll. Nu behöver jag fokusera och samla mig igen, känner jag. Diskutera med Micke om hur allt ska lösas och sådant. Imorgon tar jag nya tag.

Bild från igår då Michaela åt pannkaka för första gången. Åt faktiskt 1,5 plätta (sådana miniplättor ni vet).

Ögonmottagningen och BVC samtidigt

Igår var det både ögonmottagningen och BVC samtidigt. Eller ja, samtidigt och samtidigt… Mary hade ögonmottagningen 08.15 på morgonen. Ebba och Michaela hade BVC klockan 10. Men… För att hinna med allting fick vi ändå dela upp oss föräldrar på varsitt besök. Jag tog med mig Ebba och Michaela för att lämna Samantha i skolan. Men väl utanför skolan så säger Samantha att hon inte mådde så bra. Vi vände om och åkte med nästkommande buss hem.

Utelåsta på morgonkvisten

Väl hemma inser jag att mina nycklar är kvar i lägenheten. Vi får alltså sitta i våran trappuppgång /korridor i 1,5 timme innan Micke och Mary kom hem från ögonmottagningen. Grannen var schyst att ge tjejerna varsin isglass när hon såg oss sitta där. Haha, hade jag druckit kaffe hade jag fått det med. Underbar granne! Men, när Micke och Mary väl kom hem så gick alla in och jag satte mig direkt för att amma Michaela. Direkt efter det fick ju jag, Ebba och Michaela klä på oss ytterkläderna igen. Nu var det ju dags för BVC. Men då vi skulle gå började jag leta efter nycklarna. Var kunde de vara?! Och fann dem… i min handväska (som jag alltid har med mig överallt!). Så i egentlig mening var vi ju inte utelåsta. Jag hade bara inte tittat ordentligt, tydligen.

BVC-kontrollen

Vi började med att väga och mäta Michaela. Hon är nu 8 månader gammal (blev det i förrgår) och väger nu 7,54 kg och är 67,9 cm lång. Jag bara måste säga det. Hon är den som vuxit snabbast av alla fyra tjejerna. Hon kommer nog bli längst av dem alla. Vi pratade lite om hur det går att borsta tänderna på henne, vad hon äter och lite sådant. Men allting såg bra ut, förutom den här hostan hon har haft i drygt 3-4 månader nu. Ska därför ta det med barnmottagningen.

Därefter gick vi över till Ebba, som verkligen inte kunde sitta still! Men hon väger i alla fall 13,4 kg och är 101,3 cm lång. Hennes vikt har planat ut lite så vi ska puscha på utan att tvinga henne till att försöka äta lite mer. Ebba blev fem år den 5 januari, vilket hon kunde berätta för BVC-sköterskan. Hon visade även ”prov” på att hon kunde teckenspråk, förutom allting hon pratade i talad svenska.

Hur gick det på ögonmottagningen då?

För Mary gick det riktigt bra på ögonmottagningen med. Hon har dock fått lite sämre syn. På grund av det har hon därför fått nya glasögon som hon ska använda mer eller mindre på heltid. Så på eftermiddagen igår gick hon och jag tillsammans till vår lokala glasögonbutik och beställde hennes glasögon. Hon får dem inom någon vecka. Hon blev så fin i den färgen hon valde. Men hon blev lite besviken, Mary, för att det inte fanns glasögon i regnbågens alla färger.

Ögonmottagningen och BVC samtidigt

Det känns verkligen när man får flera besök samtidigt. Vi föräldrar får ju dela upp oss. Oftast tar ju jag alla sjukhusbesök och sådant på egen hand med barnen, men när det krockar såhär får Micke också tex ta ledigt från jobbet (eller så har det ju hänt att jag fått boka om tider). Men just igår då ögonmottagningen och BVC samtidigt inföll så kände jag att det var bra om dessa tider kunde genomföras. Känns skönt att ha det överstökat så att säga.

Tionde gallstensanfallet på sju månader

Efter att ha haft smärta hela dagen sedan 3 inatt åkte jag tillslut in till akuten. Tänkte jag skulle få ordentlig hjälp med att smärtlindra mitt gallstensanfall. Det var ju ändå tionde gallstensanfallet på sju månader. Men efter drygt tre timmar (och tre brustna kärl pga misslyckade försök till att ta blodprov innan man lyckades på fjärde försöket) senare är jag hemma igen. Remiss skickad för att framöver operera bort gallblåsan. Men det kommer ta sin tid kan jag tänka mig. Med tanke på allt kring Covid-19 och allting.

Men nu så ska jag sova. Tjejerna har somnat, de var uppe tills jag kom hem. Oroliga och tankarna snurrade hos dem. Fick höra att de saknat mig då jag var borta och att de tyckte det var skönt att jag var hemma. Alla ville vara nära och alla ville som ha just mig hos dem för att somna. Imorgon är det BVC och ögonmottagning för hela slanten. Uppdaterar er imorgon igen. Ikväll är jag för trött. Ville mest kika in och ja, visa att jag lever helt enkelt. Det var ju trots allt tionde gallstensanfallet på sju månader. Nu är jag less.

Den första snön

Jag ler när jag är ute nu. Snön. Kylan. Det är den första snön Michaela får uppleva. Det är nu vintern börjar på allvar känner jag. Men jag hade helst haft mer snö och kyla. Jag, som är en norrlänning, trivs med massor av snö så man kan leka i snön. Jag vill göra snöänglar och snögubbar med barnen. Jag vill åka snowracer och stjärtlapp. Dricka varm choklad ute i kylan intill en öppen eld. Åka bakom en skoter i hög fart. Slalom, åka snowboard…

Men nu är.det som det är. Jag får vara glad över den snön som har kommit. Det är trots allt den första snön för den här vintern. Jag är tacksam för möjligheten att kunna leka med tjejerna och kunna visa dem vad och hur jag lekte som liten.

Härlig men svettig årstid

På ett sätt är vintern en otroligt härlig årstid. Med snön och alla utelekar man kan ha för sig. Men samtidigt… Den värsta jag kan tänka mig (som småbarnsförälder i alla fall) med alla kläder och lager på lager principen… Jag hinner bli svettig innan jag fått på alla 4 tjejerna och mig själv och kommit utanför dörren. På sommaren är vi ute betydligt mer för det känns som mer frihet och lättare att kunna vara.mer spontan i utflykterna.

Den första snön är här

Den första snön är här och jag tycker om det. Det gör det ljusare ute på morgonen och livar upp stämningen hos folk man möter. Man får leenden av främlingar. Jag har sett gamla gubbar ta upp snö i handen och le av gamla minnen. Jag blir nostalgisk och tänker tillbaka på hur jag grävde grottor o snön tillsammans med mina syskon då vi var små.

Vilken årstid tycker du om? Eller är du som jag och gillar varje årstid – på olika sätt?

En återgång till rutinerna

Nu blir det en återgång till rutinerna här hemma. Allting som varit upp och ned under jullovet vänds nu tillrätta igen. På ett sätt är det detta som behövs för barnen, rutiner. Jag har märkt att det blivit för mycket av det goda under lovet. För sena kvällar, på tok för sena morgnar som resulterat i bruncher istället för frukostar. Det är ju absolut sådant som brukar bli när barnen har lov, det är så de ”vilar ut”. Men, nu behöver vi vända tillbaka på allting igen.

Under våren kommer det dessutom bli lite annorlunda än vad det varit under hösten, för tjejerna. De kommer att få gå på fritids / förskolan lite – vissa dagar i veckan. Detta då jag ju kommit in på en fristående kurs som jag ska läsa på distans, via Malmö Universitet. Det är en kurs som behandlar ämnet ”Förskolans yngre barn och hur man kan jobba med dem”, kort sagt. Jag tror absolut den blir givande och jag ser fram emot kursstarten den 18 januari.

En återgång till rutinerna för alla

Nu då jag börjar studera och barnen är tillbaka på skolan och förskolan (ja, Michaela är ju hemma med mig hela våren också) så blir det absolut en återgång till rutinerna för oss alla. Inte bara detta med att vi kliver upp i tid för skolan, det blir även en återgång till rutinerna kring läxläsning, fotbollsträning och andra aktiviteter efter skoltid. Ja, vi har Corona som påverkar oss än men jag känner att fotbollsträningen är bra om den får fortsätta för Samantha – så länge det är okej. Den börjar om igen på torsdag nästa vecka och kommer då hålla till utomhus.

… och på tal om Corona!

Igår var det ju starten på munskyddsanvändandet i kollektivtrafiken (vilket jag skrev om HÄR!). Imorse var min ”första tur” med munskyddet. Vi var cirka 10 stycken resenärer som borde ha haft munskydd i bussen imorse. Ja, vi var inte fler än så men mellan klockan 07.00 och 09.00 ska vi väl alla ha det, som är födda efter 2004?! Eller har jag missuppfattat det? Nåja, av alla dessa så var det JAG som hade munskydd, en annan hade dragit upp sin halsduk som skydd… That’s it. Inte undra på att antalet smittade ökar, när folk inte lyssnar och inte bryr sig om varandra. Är det verkligen ett sådant samhälle vi lever i?!

Rekommendationer att använda munskydd

Felaktig användning av munskydd – skyddar dig inte

Från och med idag är det rekommendationer att använda munskydd i kollektivtrafiken. Detta är mellan klockan 07.00-09.00 på morgonen och 16.00-18.00 på eftermiddagen. Jag vet inte hur det gick idag med användningen men… Jag tror verkligen att stora delar av befolkningen inte tagit reda på hur man ska använda munskyddet på rätt sätt. Eller så kanske de skiter i det. Tror de verkligen att de är oövervinnerliga? För det finns vissa saker jag har retat mig på – hos de som faktiskt använt munskydd under vintern.

Det finns de som har tagit av sig munskyddet vid busshållplatser för att röka en cigarett. Och direkt efter cigaretten drar de på sig samma engångsmunskydd igen. Då skyddar den inte, vill jag bara påpeka. Det är lika illa att en som har på sig ett munskydd tar av sig det för att äta mat. Och sedan drar på sig samma munskydd igen. Och ja, jag tänker även på de munskydd som är av tyg. För de ska ju tvättas varje dag och inte användas mer än i fyra timmar i stöten, utan minsta lilla pillande på den. För har du pillat på den är den förbrukad.

Rekommendationer att använda munskydd, på rätt sätt!

Rekommendationer att använda munskydd? Javisst, men använd dem på rätt sätt. Annars kan smittan spridas vidare. Och håll avstånd trots munskyddet! I och med bilderna här nedan och filmen så vill jag verkligen belysa vikten av att använda munskyddet på rätt sätt. Tänk på att sprita händerna före och efter användningen. Såhär: Sprita händerna –> ta på munskyddet (håll i snörena) –> sprita händerna. Och samma procedur när det ska tas av. Men när du tar av det så lägg det i en avfallspåse direkt och knyt påsen direkt!

Hoppas verkligen att det sprids, informationen om hur man använder det på rätt sätt – för att undvika att istället sprida mer smitta omkring sig för att man är oförsiktig med användandet av munskyddet.

Att komma igång igen med teckenspråket

Jag har ju svenskt teckenspråk som modersmål (parallellt med talad svenska) och jag har därför introducerat teckenspråk för barnen då de var små.. Men sedan har jag blivit lat. Jag har alltså slutat teckna så mycket med dem. När Samantha var 18 månader kunde hon över 100 tecken(!!) men bara något enstaka muntligt ord. Nu känns det som om det är tvärtom, tyvärr. Jag känner därför verkligen att detta är något jag vill – att komma igång igen med teckenspråket. Här nedan ser du lite tecken som tjejerna gör..

Här är tecknet [DRICKA] i fokus.
Om ni ser på Mary (till vänster) så tecknar hon [MARY] (det är tecknet för [MÖSSA] också).
Ebba tecknar sitt persontecken [EBBA], som även är tecknet för [LEKA].
Samantha tecknar… ”HEJ. SAMANTHA SOVA. GOD NATT!”

Att komma igång igen med teckenspråket

Såå.. Det är faktiskt vad jag tänker satsa på. Att komma igång igen med teckenspråket här hemma. Inte bara samtidigt som jag pratar utan även kunna stänga av rösten och teckna. Jag vill också köra lite hårdare på att de ska teckna till mig också, inte bara svara i tal så att säga. Detta då jag ju vet med mig att min hörsel börjat bli sämre och sämre. Jag vill ju kunna hänga med. Det är fler och fler gånger jag hör helt åt ”helsike” fel. Det är så att både barn och sambo blir irriterade på mig då jag upprepar vad jag trott de sagt och de inser att jag hört något helt annat än de sagt. Så på det sättet är det ju väldigt bra om de i alla fall kan teckna till mig (hjälpligt) vad de vill – så teckenspråket blir ett stöd för vår kommunikation.

Skulle det vara av intresse att jag lägger upp lite filmer så som jag gjort i detta inlägg? Med typ 20-30 sekunders klipp på då jag / barnen tecknar?

Vill du hjälpa mig med mattips?

Jag undrar en sak. Vill du hjälpa mig med mattips? Det är nämligen så att det råder kaos i mitt huvud just nu och jag vill verkligen ha hjälp! Det jag vill ha hjälp med är dels maträtter (helst så utförliga som möjligt!) och dels… kanske någon idé på färdig matsedel.. Däremot har vi ju en del allergier och preferenser att hålla reda på, allergierna är ju viktigast, givetvis.

Men lyckas vi att även ha alla preferenser under kontroll så vore jag grymt glad! Jag vill inte stå och tillaga två maträtter per gång eller så, emellanåt kan jag göra det men inte varje dag. Ibland kan det till exempel bli två olika sorters proteiner, men vill inte heller göra det varje dag.

Allergier inom familjen

  • Hasselnöt, jordnöt, pistagenötter, cashewnötter och mandelnöt, har därför inga nötter alls hemma (Samantha)
  • Skaldjur (Micke)
  • Sesamfrön (Samantha)
  • Sojaböna, tål dock sojalecitin (Samantha)
  • Rosépeppar och kummin – undviker att ha mixade kryddor hemma (Samantha)
  • Överkänslighet mot mjölk (Annica)
  • Jordgubbar (Samantha)
  • Vissa kärnfrukter såsom päron och äpplen (Samantha)
  • Citrusfrukter (Annica)

Våra preferenser är rätt knasiga, när jag tänker efter

Micke äter absolut inte kyckling och fisk. Han gillar heller inte slafsig mat såsom tacos och hemmagjorda hamburgare. Han vill att när maten ställs fram på bordet ska den vara klar, inte behöva ”grejas med” innan maten kan ätas.

Jag är rätt kräsen då det kommer till grönsaker. Äter absolut inte majs eller ärtor för att ge exempel (eller ja… jag äter minimajs). Det jag däremot äter, sett från grönsaksavdelningen i affärerna, är; tomat (stora – inte babyplommon!), gurka (dock inte saltgurka, ättiksgurka, osv), paprika… Äter även salladshuvud, isbergssallad och ruccola. Babyspenat äter jag med (och stuvad spenat – till fisk). Broccoli kan jag äta – om den är färdigt tillagad i en kycklingpaj. Har en viss överkänslighet mot mjölk – dricker det dock rätt ofta. Grädde kan ge mig en mage med smärtor. Jag måste själv tänka på att minska på de snabba kolhydraterna och på allt tillsatt socker (detta då jag ligger på gränsen till att få diabetes typ 2).

Samantha är rätt… svår att få att smaka på nya saker. Tycker inte om majs, ärtor eller tomat. Äter gurka och paprika samt morot i grönsaksväg. Gillar absolut inte gul lök (men kan äta i tex köttfärssås).

Mary har börjat vara lite svår vad gäller köttprodukter såsom korv. Men älskar potatismos (pulver). Älskar majs!

Ebba är en sorts allätare. Äter det mesta, älskar precis som Mary att äta majs. Vågar smaka på det mesta med.

Michaela äter / smakar på allt vi erbjuder – än så länge.

Vill du hjälpa mig med mattips?

Vill du hjälpa mig, har du några tankar som du vill dela med dig av?

Mamma jag vill också ha en telefon!

Häromdagen läste jag en kommentar hos Isabella Löwengrip, där en läsare ifrågasatte varför hennes barn redan verkar ha varsin mobil. Läsaren undrade också hur Isabella tänkte kring detta. Det fick mig själv att tänka efter i den frågan. När är det dags för barnen att få en telefon egentligen? Här hemma tjatas det redan från Samantha med orden; ”Mamma jag vill också ha en mobiltelefon!”

En av många bra saker med en mobil /platta / dator. Man kan kommunicera med varandra trots att man är ifrån varandra. Här var jag kvar på BB med Michaela och hade ett videosamtal med systrarna som väntade otåligt hemma.

Hur tänker jag i den här frågan då? Vad säger vi till Samantha när detta kommer på tal? Det finns inget rätt eller fel här känner jag men såhär resonerar vi i alla fall. Hon kommer att få en mobil den dagen hon ska gå hem från skolan på egen hand. Det är trots allt 2,2 kilometer till skolan hemifrån. Hon kan ju då välja att ta bussen i 8 minuter eller att gå i cirka 30 minuter på egen hand. Men i det läget vill jag att hon har en telefon så att hon kan kontakta mig / hennes pappa om det är någonting. Och som det ser ut nu kommer hon ju inte göra detta innan hon börjar i mellanstadiet i alla fall. Det är med andra ord inte alls bråttom för oss – trots att hon ju blir 8 år i april.

GPS-klocka innan mobil?

Jag har dock funderat på om hon, Mary och Ebba skulle få varsin GPS-klocka där man ju kan ringa och skicka sms ifrån, innan de får en mobil. Detta skulle ju underlätta när man är iväg på semester och ska vara på olika platser eller liknande känner jag. Är vi på Lappis eller på Nyhemsveckan så vore det klockrent med en GPS-klocka..!

Mamma jag vill också ha en telefon!

Har ni också det tjatet hemma, ni med småbarn? ”Pappa, mamma jag vill också ha en telefon!” Hur tänker ni? Och ni med större / stora barn, hur tänkte ni när de var små? Vill gärna höra era tankar i detta!