Fira farmor på hennes födelsedag

Haha oooj, nu först ser jag att sista bilden blivit så otroligt suddig. Nåja, ni ser att de målade i alla fall. Vi åkte till tjejernas farmor och firade hennes födelsedag lite i förskott. Hon fyller 72 år på tisdag.

Det blev både lek på en skolgård, spring och bus inne hos farmor samt en hel del fika innan vi målade med vattenfärg.

Men nu… Nu är jag så trött att jag skulle kunna somna direkt. Vilket jag hade gjort om jag inte hade en hel del andra måsten att ta hand om innan jag kan lägga mig för natten.

Min nya kärlek – doogee S55

Jag har fått en ny mobil idag. Det blev en doogee S55. Helt klart ovant med en android telefon men det blir nog bra det också. Denna ska vara lite extra stöttålig och vattentålig. Detta är nog rätt bra för min del som ibland tappar mobilen rätt som det är. Men denna känns mer som en klump än som en telefon faktiskt. Men jag vänjer mig med det också, kan jag tänka mig.

Jag har ju haft iPhone sedan 2010 förutom en sväng med Samsung kring 2014, eller om det var 2015… Vad har du för telefon och är du nöjd med den?

En ögonblicksbild

För tillfället ligger jag med Michaela på mig. Är numera ofta det enda sättet för henne att kunna slappna av och somna. Det, eller att jag har henne i bärsjalen och dansar till musik samtidigt. Igår blev hon 11 veckor. Tänk ändå, vad tiden rusar förbi. Känns som om hon varit hos oss för alltid… Hon är en sådan naturlig del i familjen.

Jag har ett sug efter att studera igen

Jag har verkligen ett sug efter att börja studera igen. Under 10 års tid känns det som om jag har studerat hela tiden, men det har istället varit lite från och till. Jag har alltid haft tanken på att jag antigen ska jobba inom skolans värld – eller inom vården och på grund av det har mina studier också varit ”spretiga” åt två håll. Och då har jag också under dessa 10 år fött och varit hemma med fyra barn (eller ja, den fjärde är jag ju hemma med just nu).

Mina studier jag gjort sedan 2010

Juni 2010Tar studenten från samhällsprogrammet, Örebro
Nov 2010 – Juni 2011Läser vård och omsorgsprogrammet på komvux, Jönköping.
Augusti 2011 – Mars 2013 Läser F-3 lärarprogrammet på Jönköpings högskola.
Maj 2014 – Juni 2014 Läser Vård och omsorgsprogrammet på komvux, Jönköping. 
Maj 2015 – Sep 2015 Läser Vård och omsorgsprogrammet på komvux, Jönköping. 
Augusti 2015 – Juni 2016Läser en fristående kurs Utvecklingsstörning på 7,5 hp på Jönköpings högskola.
April 2016 – Nov 2016Läser Ekonomiassistent – utbildning på komvux, Jönköping.
Sep 2017 – Feb 2018Läser Starta eget – utbildning på komvux, Jönköping.
Aug 2018 – Juni 2019Läser Förskollärarutbildningen på Jönköpings högskola.

Mina arbeten jag haft sedan 2010

Januari 2011 – Februari 2011Jobbar som barnskötare, vikarie, på en förskola i Jönköping.
Januari 2015 – Februari 2015 Jobbar som teckenassistent på en skola i Jönköping.
Juli 2015 – September 2015Jobbar som vårdbiträde på Ryhov, sjukhuset i Jönköping. 
November 2016 – Juni 2017Jobbar som modersmålslärare inom Jönköpings kommun.
Mars 2017 – Augusti 2017Jobbar som undersköterska på ett äldreboende i Jönköping
Mars 2018 – September 2018 Jobbar som undersköterska på ett äldreboende i Jönköping.  
Januari 2019 – Augusti 2019Jobbar som undersköterska på Ryhov, sjukhuset i Jönköping.
Augusti 2019 – April 2019Jobbar som modersmålslärare inom Jönköpings kommun.
Mars 2020Jobbar som undersköterska inom hemtjänsten.

Nu har jag ju som sagt ett sug på att börja studera igen. Och därför har jag sökt in på några fristående kurser till hösten. Det handlar främst om språkutveckling hos barn på olika vis, i de kurser som jag har sökt. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på någon av dem i alla fall.

Jämförelse av alla fyra förlossningar

Jag tänkte göra en jämförelse av alla fyra förlossningar. Trots att de liknar varandra väldigt mycket så vill jag visa att de alla är helt unika sig själva. Jag älskar att föda barn, även om jag varit så otroligt rädd vissa stunder med. Men att föda barn ger mig sådan kraft och sådan energi.

När föddes flickorna? 

Samantha: Föddes åtta dagar innan beräknad födsel (BF). 
Mary: Föddes dagen innan BF. 
Ebba: Föddes tre dagar innan BF. 
Michaela: Föddes två dagar innan BF. 

Hur startade förlossningarna?

Samantha: Med en igångsättning. Jag fick en gelé för livmodertappen.
Mary: Med känningar som känns som mensvärk hemma vid läggdags.
Ebba: Vattenavgång mitt i natten när jag skulle ge Mary välling. Ganska snabbt kom alla värkar igång med.
Michaela: Med en igångsättning. Jag fick en dos cytotec.

Hur lång tid tog det från första känning/händelse/medicinering?

Samantha: 2 timmar och 44 minuter.
Mary: 2 timmar och 42 minuter.
Ebba: 6 timmar och 5 minuter.
Michaela: 4 timmar och 46 minuter.

Hur länge var du inskriven på förlossningsavdelningen innan de föddes?

Samantha: 6 timmar och 14 minuter.
Mary: 1 timme och 13 minuter.
Ebba: 10 minuter.
Michaela: 8 timmar och 6 minuter.

Vilken tid på dygnet är de födda?

Samantha: Klockan 15.14
Mary: Klockan 23.12
Ebba: Klockan 09.05
Michaela: Klockan 18.06

Vem var med dig på förlossningarna?

Samantha: Micke var med på kontrollerna som vi hade dagarna innan och han var även med under förlossningen. De kommande två dagarna var han kvar med oss på BB också, förutom en sväng då han åkte hem och matade katten och kelade med henne lite.

Mary: Jag fick skjuts in av Micke (Samantha var också med i bilen) innan han återvände hem för att försöka få Samantha att somna om igen. Jag var alltså själv under förlossningen men hade underbar stöttning av personalen. 20 minuter efter att Mary föddes kom dock Micke och Samantha till oss och vi fick sova första natten tillsammans. Vi stannade alla fyra där tills det var dags att åka hem följande dag.

Ebba: Micke körde in mig (återigen med blivande syskonen i bilen) och åkte sedan med barnen till deras farmor för att äta frukost där. Jag och Ebba fick komma till BB några timmar men redan vid 18 den kvällen undersöktes hon och vi fick ett okej att åka hem på tidig hemgång. Micke och Mary mötte oss vid huvudentrén. Så med andra ord; jag var ensam den här gången också under förlossningen.

Michaela: Jag åkte in för en undersökning men blev kvar för igångsättning. Och Micke var på jobbet så han hämtade tjejerna i skolan och förskolan efter arbetsdagen var över. Så med andra ord; jag var ensam den här gången också under förlossningen. Och jag blev även själv de kommande två dagarna på BB med. Eller ja, när vi trodde vi skulle få komma hem så kom Micke till oss. Men fick order om att återvända in till avdelningen (när vi hade hunnit en bit därifrån) och han åkte tillbaka till tjejerna igen. Jag och Michaela åkte hem några timmar senare.

Micke med Samantha på förlossningsavdelningens sovrum.

Vad användes som smärtstillande?

Samantha: Varmvattenflaska och akupunktur testades men det som fungerade var lustgas.
Mary: Lustgas.
Ebba: Lustgas.
Michaela: Lustgas men använde också en pilatesboll att sitta på.

Om du gör en jämförelse av alla fyra förlossningar, vilken var roligast / jobbigast?

Med Samanthas förlossning minns jag att jag tjatade om myror i ena handen. Detta tyckte både barnmorskan och Micke var riktigt roligt, tydligen för de skrattade åt det ordentligt. Den som var jobbigast var nog Michaelas förlossning. Att få så ont, så pass snabbt inpå den tidigare värken – det var inte jag förberedd på men det gick så ordentligt fort när det väl startades. Det som också var jobbigt med Michaelas var alla kontroller kring min graviditetsdiabetes. Men överlag är jag helt nöjd och stolt över alla fyra förlossningarna då de ändå varit så smidiga. Nu då jag gör en jämförelse av alla fyra förlossningar så vill jag bara säga att det går! Det går att föda utan partner om man måste. Det går att föda utan att man dör av smärta.

Inga mer återbesök på öronmottagningen

Nu är det klart! Samantha behöver inga mer återbesök till öronmottagningen längre. Hon är klar där och hennes hörsel är fullt godkänd. Däremot så behöver vi inte gå via skolhälsovården om hon skulle få problem med sina öron eller med hörseln igen, utan vi kunde då ringa direkt till öronmottagningen. Hennes hörsel är inom det normala. En normal hörsel ligger alltså inom 0-20 decibel. Min hörsel däremot ligger inte där, det kan vi lugnt konstatera. Den hörseln jag hör på höger ligger på 90 decibel eller mer (dvs typ konsert-nivå på ljudet). På mitt vänstra öra så hör jag omkring 40 decibel, vilket är vanlig samtalston.

Genom åren…

Sedan Samantha var liten så har hon haft problem med öronen och hörseln. Flertalet öroninflammationer med nätter där hon gråtit av smärtan. När hon var 2 år fick hon plaströr inopererade på grund av alla öroninflammationer. Medelmåttig hörselnedsättning var hennes status ett tag men har som sagt bättras nu och det blir inga mer återbesök på öronmottagningen för henne. Däremot redan från födseln har alla fyra fått sin hörsel kontrollerad rutinmässigt då jag är hörselskadad.

Svenskt teckenspråk

Eftersom min hörsel sakta men säkert blivit sämre och mitt modersmål ju är svenskt teckenspråk så har jag redan från att Samantha föddes använt teckenspråk med alla barnen. Vilket har varit en stor fördel i många situationer. Underlättar när jag till exempel lämnar dem i förskolan / skolan och kan teckna med dem över ett helt rum utan att behöva höja rösten. Barnen har tidigt kunnat göra sig förstådd och ja.. Har alltid varit skönt för mig att kunna ta till teckenspråket med dem. Jag har räknat ut att när Samantha var 18 månader kunde hon teckna över 100 tecken men säga (med talad svenska) bara 10 ord. Jag har dock blivit latare men ska komma igång igen nu tänkte jag.

Han var min pappa och min hjälte

Tommi Hellström var min pappa och min hjälte. Jag kommer alltid att älska honom så otroligt mycket. Han dog den 2 maj 2016 och nu är det alltså hans födelsedag. Jag börjar alltså den här bloggen med ett hyllningsinlägg å hans minne. Vem jag är, det kan du läsa mer om i ”Om Annica” – fliken istället.

pappa

Pappa hade en brokig uppväxt kan man säga. Han hamnade tidigt i ett alkoholmissbruk och på grund av missbruket hamnade han även i olika situationer som slutade med fängelse. Mellan 1970 och 1983 satt han totalt över 8 år i fängelse i olika domar, olika anstalter och liknande. Mycket av brotten skedde som sagt på grund av alkoholmissbruket. Men sedan hände någonting. Han blev frälst och lät troendedöpa sig 1986. Det som skulle komma att hjälpa honom ifrån alkoholmissbruket och verkligen vinna över detta var LP-verksamheten. Han var min pappa och min hjälte just för att han övervann detta. Han kämpade och han kom ut på andra sidan.

Hans personlighet

Någonting jag brukar säga om honom är att han var så otroligt godhjärtad. Han (tillsammans med mamma) höll i en LP-kontakt i samhället de bodde i, vilket innebar att det fanns en knutpunkt för de socialt utsatta i samhället och de som hade problem med missbruk. De kunde komma dit och bara få vara med någon/några som förstod. Han hjälpte de som behövde hans hjälp. När mina syskon höll på med olika sporter körde han dem till träningar och matcher. Han engagerade sig i idrott för handikappade och satt med i IOGT-NTO:s styrelse samt hjälpt till på otroligt många andra sätt med. Ett av hans motton var: ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”, vilket står i Filipperbrevet 4:13 (bibeln). Ringde någon och behövde hans hjälp kunde han sätta sig i bilen och köra dit direkt, han tvekade inte.

En gång när jag grät, på tåget mot Örebro (hade varit en helg hos Micke då men var nu på väg till gymnasiet igen) så ringde jag honom. Han hörde direkt att jag var ledsen och ville komma och hämta mig. Jag sa nej, då jag ju visste hur sjuk han var och sådant. Men han var sådan. Satte sig själv åt sidan för att hjälpa andra.

Det säger en hel del som hans personlighet. Att trots hans start på livet, hans missbruk och fängelsetiden så hade han ett sådant gott hjärta och var så otroligt medkännande i allt han tog sig för. Min pappa var verkligen en sann förebild. Han visade att bara man vill någonting och kämpar för det – så kan man få igenom det. Hela hans liv har verkligen genomsyrats av en tro, snällhet och vilja att hjälpa andra.

Pappa kämpade väl

Han kämpade verkligen. Och de sista 18 åren av hans liv var en stor kamp. Men nu mot sjukdomar som påverkade stora delar av hans liv. Det var liksom inte bara en sak han hade det jobbigt med. Pappa var njursjuk så vida pass att han hade påsdialys hemma innan det blev sämre och han fick ha bloddialys på sjukhuset var tredje dag innan en njurtransplantation skedde. Han hade även astma och KOL samt diskbråck. Något han fick flertalet gånger var hjärtinfarkter och blodproppar. Han hade ett blåsljud i hjärtat och fick en gång en infektion på hjärtklaffen. Pappa hade kärlkramp och småkärlssjuka men också någonting som heter fönstertittarsjuka som är en form av benartärsjukdom. Nekroser led han också av – dvs lokal celldöd. Trots allt detta så var han som sagt aktiv med det jag skrev om ovan.

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.

2 Timoteusbrevet 4:7